Trimning, lägenhet o egna rum...

Ja, tänk vilket sving det kan bli i ens liv emellanåt... I helgen var vi hem till våra kompisar Svenne o Lotta på kvällen. Deras äldsta dotter Emelie var också där. Vi började prata lägenhet osv, när Emelie säger att hon o hennes sambo ska sälja sin 1:a här i Fors o flytta till hus! Helt underbart! Jag tjingade lägenheten till Johan direkt. Han har ju börjat en processutbildning nu och är klar om 1,5 år, så nu får han ta studielån. Skönt för både honom o oss att han kan flytta. Vi har varit o tittat på den ikväll o den var så himla fin! Nyrenoverad o fräsch. Nya fina golv, grå/svart klinker i hallen oh den var så härlig! Stort kök, sovalkov o vardagsrum. Många garderober. Stort badrum. Vindsförråd och källarförråd. Sedan finns det liksom en fond i lägenheten som är bra ifall något går sönder.

Allt detta innebär att Wille kommer att få eget rum!! Det är ju så himla underbart!! Jag ska verkligen ordna till ett härligt pojkrum till honom så att han kan vara där o leka o ha kul o på så sätt slipper dra runt allt i hela huset. Fattar ni vilken sten som faller av mina axlar??

Apropå trimning, så trimmade jag ungefär 75% av Pufflan igår. Det var så himla mycket hår, så jag orkade inte hela vovven... Det som är kvar är frambenen, halsen och bröstet. Lite på öronen. Jag har aldrig varit med om att det varit så jobbigt förut! Men å andra sidan så var det hårrekord för att vara Puff också. Jag har ju inte velat tagit av henne pälsen eftersom det varit så kallt. Tyvärr så fanns inte så mycket underhår, så nu är hon mjuk. Men å andra sidan så gör inte det någonting, eftersom hon inte ska på utställning inom den närmaste framtiden. Vi får se om det blir någon mer överhuvudtaget. Jag väntar nog på nästa valp, när det nu blir. Måste spara pengar till det med...  Det är mycket nu!!

Idag fick jag underbart främmande på jobbet - nämligen Wille o Roger! Wille hade gått o ropat - Mamma! flera ggr. Jag hörde ingenting, förrän min chef på vårdcentralen öppnade dörren, så att jag kunde höra honom. Sedan sprang han fram till mig o ropade återigen - Mamma!! Vi kramades en stund. Han fick nästan tårar i ögonen den lille plutten - så jäkla go´! Sedan åt vi lunch ihop på restauranten på lasarettet. Där träffade vi Willes kusiners syster Lottis - nä, det är inte Willes kusin, utan det är kusinernas pappas dotter från ett tidigare äktenskap - så då ropade han - Lottis, flera ggr över hela folkmassan. Men vad gör väl det? En charmplutt som få - om jag får säga det själv!!

Längtar oerhört mycket upp till Medelpad nu... bara för att man vet att det snart blir verklighet!