Smörgåstjuv
Håhåjaja... det har nyss varit fullt liv här hemma. Wille har en kompis här, Anton, som bor lite längre ner på gatan o de förde sån´t liv, så jag fick hota med att de fick hem till Anton om de inte lugnade ner sig. Inte för att det är något hot på det sättet, men jag kände att Anton inte ville det, så därför passade det bra - just då, ska tilläggas.
Nu har jag en stor utmaning, nämligen att på ett roligt sätt berätta om vad som hände häromkvällen. Jag har lite tid på mig, för middagskotletterna är i ugnen och sköter sig själva där...
I onsdagskväll, efter att Wille blivit lagd o de andra med för den delen, insåg Roger o jag att det faktiskt var en mycket spännande skidtävling på TV - OS förstås. Men vi var ju lite sugna på kvällsfika också, så vi skyndade oss att göra varm O´boy o smörgås. Roger blev klar först, så han gick in i vardagsrummet med sina smörgåsar o sin mugg med choklad. Själv stod jag kvar vid diskbänken o bredde mina mackor. Plötsligt hör jag från vardagsrummet: - Men jävla hundjävel!! Det där gör du inte om!! fortsatte min make.... (Jag förstod ju precis vad som hade hänt, jag menar, man är ju inte dum....) Han kommer som en raket in i köket, arg som en uppretad geting med en halv smörgås i handen... å så sa han: - Ska du inte ta o dricka upp chokladen också, när du ändå är på gång!! (vilket var riktat till.... just det...en liten, söt, tjuvaktig borderterrier vid namn Pufflan - alias - Snabba blixten slår till!!) Jag kan ju bara säga att jag hade fullt upp med att hålla mig för skratt!! Å till slut kunde jag bara inte låta bli.... Roger bredde sig en ny smörgås. Jag vet inte hur många gånger han sa de där fula orden... men till slut blev jag arg o sa till honom att sluta säga så där o att det räckte!! Hur löjlig får man bli egentligen?? Då var han ju bara tvungen att säga det ännu en gång!! Ibland tycker jag att vuxna karlar är fantastiskt barnsliga - jag menar - de beter sig som tonåringar... ska absolut ha sista ordet... (om man inte bor ihop med mig....)
Allt fungerade iaf, en stund, tills Pufflan återigen satt vid husses fötter. Ärligt talat så tror jag att han får skylla sig själv, för han brukar sticka åt henne lite smörgås o annat. Resten av smörgåsarna fick han iaf behålla själv. Det var mycket choklad spillt på bordet... från när han satte ner muggen i ilska, förstår jag.
Hela historien blir lite roligare om man berättar att alla tyckte middagen var så god, så det togs om portion efter portion så det räckte knappt till matlåda åt mig. Då fick Roger lassa av potatismos från sin tallrik till min matlåda. M a o så blev han ju inte så mätt som han hade hoppats på. Jag sa att jag kunde gå o köpa mat på resturangen, men det tyckte inte han. Efter maten var han ju tvungen att ta en smörgås för att bli mätt... så han var nog ganska hungrig - när Puff tog hans macka...
När jag berättade allt på jobbet igår, så tjöt dom av skratt...
Det hela slutade ju fantastiskt bra - SVERIGE TOG JU GULD I DEN STAFETTEN!! Då var jag tvungen att säga att det hela slutade bra - trots förlorad smörgås!! Hihihi :)
Kram
Nu har jag en stor utmaning, nämligen att på ett roligt sätt berätta om vad som hände häromkvällen. Jag har lite tid på mig, för middagskotletterna är i ugnen och sköter sig själva där...
I onsdagskväll, efter att Wille blivit lagd o de andra med för den delen, insåg Roger o jag att det faktiskt var en mycket spännande skidtävling på TV - OS förstås. Men vi var ju lite sugna på kvällsfika också, så vi skyndade oss att göra varm O´boy o smörgås. Roger blev klar först, så han gick in i vardagsrummet med sina smörgåsar o sin mugg med choklad. Själv stod jag kvar vid diskbänken o bredde mina mackor. Plötsligt hör jag från vardagsrummet: - Men jävla hundjävel!! Det där gör du inte om!! fortsatte min make.... (Jag förstod ju precis vad som hade hänt, jag menar, man är ju inte dum....) Han kommer som en raket in i köket, arg som en uppretad geting med en halv smörgås i handen... å så sa han: - Ska du inte ta o dricka upp chokladen också, när du ändå är på gång!! (vilket var riktat till.... just det...en liten, söt, tjuvaktig borderterrier vid namn Pufflan - alias - Snabba blixten slår till!!) Jag kan ju bara säga att jag hade fullt upp med att hålla mig för skratt!! Å till slut kunde jag bara inte låta bli.... Roger bredde sig en ny smörgås. Jag vet inte hur många gånger han sa de där fula orden... men till slut blev jag arg o sa till honom att sluta säga så där o att det räckte!! Hur löjlig får man bli egentligen?? Då var han ju bara tvungen att säga det ännu en gång!! Ibland tycker jag att vuxna karlar är fantastiskt barnsliga - jag menar - de beter sig som tonåringar... ska absolut ha sista ordet... (om man inte bor ihop med mig....)
Allt fungerade iaf, en stund, tills Pufflan återigen satt vid husses fötter. Ärligt talat så tror jag att han får skylla sig själv, för han brukar sticka åt henne lite smörgås o annat. Resten av smörgåsarna fick han iaf behålla själv. Det var mycket choklad spillt på bordet... från när han satte ner muggen i ilska, förstår jag.
Hela historien blir lite roligare om man berättar att alla tyckte middagen var så god, så det togs om portion efter portion så det räckte knappt till matlåda åt mig. Då fick Roger lassa av potatismos från sin tallrik till min matlåda. M a o så blev han ju inte så mätt som han hade hoppats på. Jag sa att jag kunde gå o köpa mat på resturangen, men det tyckte inte han. Efter maten var han ju tvungen att ta en smörgås för att bli mätt... så han var nog ganska hungrig - när Puff tog hans macka...
När jag berättade allt på jobbet igår, så tjöt dom av skratt...
Det hela slutade ju fantastiskt bra - SVERIGE TOG JU GULD I DEN STAFETTEN!! Då var jag tvungen att säga att det hela slutade bra - trots förlorad smörgås!! Hihihi :)
Kram
