Mysmorgon...
Den här morgonen kunde inte ha börjat mycket bättre.... min lille son och min lille vovve låg tätt intill och bara myste... Wille kramades och var så där gosig som bara han kan vara!! Puff låg framför mig i mag-lårvecket om ni förstår. Men hon blev inte klämd... tyckte bara att det var mysigt! Där låg vi en god stund o bara myste... fast tiden var ju just.... tidig. Men vad spelar det för roll, när man får ett sådant uppvaknande!!
Denna morgon var det Rogers tur att gå upp kl 5. Jag avundas honom inte... Tänk vilken skillnad det är att gå upp kl 5 mot kl 6! Imorgon börjar en arbetsvecka på vårdcentralen. Den blir ju inte lika springig som på avdelningen.
Efter vår mysstund, gick vi upp. Pufflan fick sin frukost och sedan ut på gräsmattan o göra nr 1 o 2. Jag kan fortfarande gå på skaren, så det är lätt att ta bort skiten! Men det har folket som går i skogen fruktansvärt svårt för. Jag har ju gått o skällt över folk (idioter) som har hundar som de låter bajsa mitt på stigarna - jag har upptäckt (sedan en tid, men tänkt att det kanske var något slags engångsföreteelse... men ack) att jag också har fått en sådan hund.... Hon har en benägenhet att sätta sig där hon känner att: -Oj, nu bara måste jag! Å så sätter hon ner sig... Charlie han sprang ju helst så långt från stigar och vägar som han bara kunde, för att bajsa. Skulle väl aldrig falla honom in att bajsa mitt på vägarna eller stigarna!! Mycket väluppfostrad hund, tänkte jag belåtet... men så kanske det inte är... jag menar, Pufflan är ju ganska väluppfostrad - inte för att det har behövts så mycket uppfostran - så det kan ju bara inte bero på det!! Jag får helt enkelt försöka lära henne att gå av vägen och dikena.... MEN DET ÄR EN STOR SKILLNAD MELLAN HUSSARNA O MATTARNA - FÖR JAG TAR UPP BAJSET!! Jag tar tom upp det i skogen... om det sker på en stig.
Nu kom jag ju helt av mig från det jag skulle berätta... kanske typiskt mig eller??
Hur som helst så åt vi äggfrukost jag o Wille... det är så härligt att sitta o prata med honom... Han pratade om att han har fått så stora fötter, kallade dom för "långfot" och "lillfot", lika stora som mina! - Nej, sa jag, inte ännu.. - Men lika stora som pappa då? - Nej, han har ju jättestora fötter, svarade jag. - Du har minst fötter i familjen, men snart kanske du har som Felicia, sa jag eftersom jag vet att han vill bli stor - fort!! Sedan lyfte han på sin ena lilla arm och utbrister med ett leende på läpparna:
- Men mamma, det luktar svett här!! - Nej, inte det heller, fick jag ju så lov att erkänna... - Men det gör pappa... menar den lille plutten...
Han längtar så hemskt efter att bli stor. Han vill ha stora fötter och lukta svett. Flera gånger om dagen sitter han och putsar tåludd mellan sina små tår... Ja, det står inte på förrän allt slår in... Synd att han inte vet vad han talar om! Hoppas att han ärver från sin far - att inte få fotsvett!!
Nu ska jag gå o duscha bort svett, både under armarna och på fossingarna!!
Många kramar från oss!!
