Träff med skolklass....
Hej hopp alla glada!
Ni vet ju att min matte har suttit med nosen i flera böcker, de senaste dagarna. Hon har dock inte försummat något i vårt hundliv, men husse har inte tyckt att hon varit speciellt social... men det är inte ofta som matte kan läsa vanliga böcker, bara när hon är sjuk, så både hon och jag tycker att det inte gjorde något!!
Hur som helst, så har vi varit ute på många skogspromenader, den senaste tiden. Matte anser, att vi inte kan hålla oss borta från det roliga, trots att det finns ormar. Men dom rackarna, kan ju finnas vart som helst!
I torsdags förra veckan, var vi som vanligt ute på gamla järnvägen, där Charlie och jag kan springa fritt omkring o nosa. På hemvägen, sprang jag upp en bit på en stor stig, som går upp på ett litet berg. Vi hade alla hört att det var en massa barn uppe på berget, men det var ingenting vi brydde oss om då vi gick förbi första gången. Men min nyfikenhet tog överhand och därför var jag ju tvungen att stå o lyssna en stund.... matte ropade på mig, men jag låtsades inte höra.... hon ropade flera ggr och lockade med "godis", men min nyfikenhet var större än det.... Charlie brydde sig inte om mig o de fortsatte gå, medans matte lockade på mig. Men efter en stund, såg hon inte mig längre.... för jag hade smitit upp till barnen! Matte lät nu arg, då hon ropade.... men tror ni att en skolklass full med småbarn och deras medförsedda matsäck lockar mer - så har ni alldeles rätt!! Lärarna, som känner igen matte, ropade att jag var där. Barnen tyckte att jag var jätterolig o klappade mig så snällt. Själv stod jag ömsom på bordet och ömsom på bänkarna, som någon smidit ihop av stockar (Gilla vet precis vad jag menar, för där har vi gått några ggr). En av lärarna visste inte vems hund jag var, men kände igen mig, då hon såg matte komma ryande genom skogen.... Som ni vet så inväntar jag tillfället tills matte kommer och tar ner mig, för jag hinner ju stoppa i mig en eller ett par bitar, innan matte tar mig i nackskinnet, och den här dagen, var inget undantag.... Matte pratade med några barn, under tiden som hon gick fram. Jag låtsades inte höra henne.... Tills hon tog tag i mitt nackskinn och vände mig med magen upp i hennes famn. Fick en utskällning som heter duga! Men det var det ju värt..... En av fröknarna sa: - Där ser ni barn! Även en hund får skäll!
Ja jag, kopplet åkte på och vi hundar gick med en lite surmulen matte hem....
Men som sagt - det gäller att äta medans tillfälle ges!!
Hej å hå - ät och stå på!!
Puss o kram från Puffliz
Ni vet ju att min matte har suttit med nosen i flera böcker, de senaste dagarna. Hon har dock inte försummat något i vårt hundliv, men husse har inte tyckt att hon varit speciellt social... men det är inte ofta som matte kan läsa vanliga böcker, bara när hon är sjuk, så både hon och jag tycker att det inte gjorde något!!
Hur som helst, så har vi varit ute på många skogspromenader, den senaste tiden. Matte anser, att vi inte kan hålla oss borta från det roliga, trots att det finns ormar. Men dom rackarna, kan ju finnas vart som helst!
I torsdags förra veckan, var vi som vanligt ute på gamla järnvägen, där Charlie och jag kan springa fritt omkring o nosa. På hemvägen, sprang jag upp en bit på en stor stig, som går upp på ett litet berg. Vi hade alla hört att det var en massa barn uppe på berget, men det var ingenting vi brydde oss om då vi gick förbi första gången. Men min nyfikenhet tog överhand och därför var jag ju tvungen att stå o lyssna en stund.... matte ropade på mig, men jag låtsades inte höra.... hon ropade flera ggr och lockade med "godis", men min nyfikenhet var större än det.... Charlie brydde sig inte om mig o de fortsatte gå, medans matte lockade på mig. Men efter en stund, såg hon inte mig längre.... för jag hade smitit upp till barnen! Matte lät nu arg, då hon ropade.... men tror ni att en skolklass full med småbarn och deras medförsedda matsäck lockar mer - så har ni alldeles rätt!! Lärarna, som känner igen matte, ropade att jag var där. Barnen tyckte att jag var jätterolig o klappade mig så snällt. Själv stod jag ömsom på bordet och ömsom på bänkarna, som någon smidit ihop av stockar (Gilla vet precis vad jag menar, för där har vi gått några ggr). En av lärarna visste inte vems hund jag var, men kände igen mig, då hon såg matte komma ryande genom skogen.... Som ni vet så inväntar jag tillfället tills matte kommer och tar ner mig, för jag hinner ju stoppa i mig en eller ett par bitar, innan matte tar mig i nackskinnet, och den här dagen, var inget undantag.... Matte pratade med några barn, under tiden som hon gick fram. Jag låtsades inte höra henne.... Tills hon tog tag i mitt nackskinn och vände mig med magen upp i hennes famn. Fick en utskällning som heter duga! Men det var det ju värt..... En av fröknarna sa: - Där ser ni barn! Även en hund får skäll!
Ja jag, kopplet åkte på och vi hundar gick med en lite surmulen matte hem....
Men som sagt - det gäller att äta medans tillfälle ges!!
Hej å hå - ät och stå på!!
Puss o kram från Puffliz
