Dagar med prövningar...

Jag skriver inte det här för att ni ska tycka synd om mig - detta är nog vardag för de flesta barnfamiljer... på gott och ont.

Morgonen var jobbig - vet inte vilken tid jag gick in till Wille första gången... kunde inte somna där för väckarklockan var inne i sovrummet där jag egentligen ska tillbringa nätterna och jag ville inte ta in den till Wille eftersom jag inte ville väcka honom då jag skulle gå upp. Efter en stund gick jag in till mig igen... men efter bara några minuter så ropade han mamma igen... bara att parvla sig upp och in där. Men nu tog jag med mig väckarklockan... somnade dock aldrig om... förrän Felicias klockor ringde - hon har nämligen två stycken. Den som vaknar först av dom - är ju jag förstås. Då var klockan typ 06.07.. bara 13 minuter kvar tills jag skulle gå upp... Wille sov oroligt och mycket riktigt så vaknade han då jag klev upp. Då började han gråta... ville gå upp med mig, men jag fick honom in i vår säng och jag tror han somnade om.

Efter dusch och frukost o matning o rastning av hundar, for Felicia och jag upp till Falun. I vanliga fall brukar jag kika på föreläsningarna hemifrån, men eftersom Felicia skulle upp till tandregleraren idag, så for jag upp och vi kunde slå två flugor i en smäll. Åkte hem lite tidigare från eftermiddagens föreläsningar om uppsatsskrivande - magistern - som jag ska börja med i vår. Skönt att komma hem lite tidigare.

Första motgången eller vilken numrering den fick, var när jag släppte ut Puff o Ella då jag kom hem... Pufflan har börjat krypa under altanerna och verandagolven och det finns inte alls mycket plats - helst inte då man är lite rund som en viss fröken är!! Ella kom så snällt då jag ropade, men inte Puff... då förstod jag vad klockan var slagen!! När hon kom fram från ena stället - så skulle hon in på det andra... då hann jag iaf på henne och fick dra ut henne och trots att jag gjorde det på ett snällt vis - så bet hon till mot min hand!! Men då åkte hon ner på rygg med en nackhållning!! Inte vet jag vad det tog åt henne!! Hon har ju aldrig visat någon sådan sida förut, precis. Men hon ville väl så gärna in till igelkottarna som bor där under och så tog jag henne på bar gärning. Men hade hon kommit under där, så tror jag inte att jag hade fått fram henne igen utan att bryta upp golvet... å Roger var ju på jobbet!

Den andra motgången var att en utav pojkarna aldrig kom hem efter skolan! Maten stod på bordet o väntade... o väntade... till slut fick jag ringa Roger o höra om  han hört något... men det hade han inte... så han ringde upp vederbörande som småljög o sa att bussen hade kommit försent. Han erkände dock för mig, att han missat första hållplatsen så han hade fått ta den sista i Fors o så hade han stannat o pratat med en kompis... Allt detta trots att vi sagt att han ska hoppa av på första och komma hem på en gång!!

Den tredje motgången heter brasa - och vill inte brinna... det osar dessutom in om jag öppnar luckan... vilket nu påminde mig att jag måste gå o kolla om det brinner.... vänta lite... nu brinner det igen.. å jag hann kika lite på New York fruar...

Den fjärde motgången var en av grabbarna som ringde hem en kvart innan han skulle vara hemma för att fråga om han fick vara ute en halvtimme längre - vilket jag var tvungen att säga nej till, eftersom vi skulle läsa engelska-läxa tillsammans.

Gröt till Wille o borsta tänderna... gick bra...

Under tiden jag läste med Samuel, o Wille kikade på film (jag vet att det inte är OK, men ibland får man ta till nödlösningar) så ringde sonen som fortfarande var ute - kl 20.30 då han skulle varit hemma o frågar om han fick vara ute till kl 21, vilket jag sa ifrån o fick vara elak igen!! Dessutom hade jag sagt åt honom att det inte var någon idé att han ringde hem för att förhandla om tid INNAN han gick iväg - men naturligtvis så hade han inte hört det... vad trodde jag??? Han försökte med att Anton fick - men då blev jag irriterad och sa: -Det skiter väl jag i - hur länge Anton får vara ute!!

Sen började Wille trilskas - jag försökte få Felicia att läsa för honom, medan jag gick kvällspromenad med hundarnar - vilken himla tur att man får göra det o komma ifrån några minuter!! Men då började han bråka o tramsa o ville inte alls gå o lägga sig igen... Jag gick ut o stängde dörren - hotade med att jag hade lust att ta bilen å åka hemifrån... ibland vill jag det faktiskt... när det bara snurrar i huvudet av alla måsten o försöka ha lite regler som ungarna ska följa så att det blir någon ordning o så är det bara en massa jobb med att få dom att hålla reglerna - de anstränger sig inte ett dugg!! Va fasen är det frågan om?? 

Under tiden jag gick med hundarna - o Ella drog inte ett dugg - så kom den förlorade sonen hem iaf... sent om sider för andra gången idag... Jag var ju bara tvingad att tala om att jag blir besviken... Å vem fasen vill vara elak hela tiden?? Men vill inte alla ha ordning?? Hur ska barnen annars lära sig vad som är viktigt i livet?? Passa tider är väl a och o?

Efter det, fick Wille ett utbrott eftersom jag inte ville slå på film igen. Han ville inte att jag skulle läsa heller - Felicia satt o tittade på Biggest Looser - och hade visst prövat att läsa - men det ville han inte... Nehej, då sjunger jag väl då.. men det gillades inte!! Han skrek åt mig o ville helt plötsligt att jag skulle läsa - men då ville inte jag - vilket spädde på utbrottet en hel del... Det blev inte så illa att han kräktes iaf... Å så säger han då han blir arg på mig: - Då är inte jag din son mamma!!

Efter mycket om o men, så sover Wille nu.. Samuel också... Felicia tittar på TV o Elias som ska lägga sig 21.30 - håller på att packa av bordet.. det tar nog 20 minuter till innan han är isäng... Klockan är 21.37...

Det är iaf tur att man har såna här dagar ibland - så man märker de goda!! Man tycker synd om sig själv i några sekunder - sen så kommer man på att inte fasen hjälper det!! Men ibland känner jag bara att jag inte orkar... Fast vad vore ett liv utan Ungar Hundar Hus o Volvo??

:)

Kram