Utställningsplanering...

Ja, om man siktar mot stjärnorna, så kanske man når trädtopparna och får vara glad för det - brukar min goda vän Kicki säga. Det ligger mycket i det. Och jag tänker starta redan nu...

Idag har jag anmält lilla Ella till två utställningar - två helger i rad. Det gäller att börja i tid. Inofficiella utställningar är bra träning både för en nybörjare som jag - med lite ringrost - och för en liten valp.

Jag har ju världens vackraste hund - i mitt tycke - redan, men hon har ju som bekant knicksvans, så det känns inte renhårigt att ställa henne. Och ju vackrare denna hund blir - vilket hon växt till sig både i kropp och själ - ju mer hatar jag den där knicken. Jag visste naturligtvis om det när jag köpte henne så det är inget med det, men då visste jag inte att jag skulle tycka det var så roligt som det är med utställningar. Det bor en liten tävlingsmänniska även i mig. Höll på med lite ponnyhoppning i min ungdom, men vann aldrig något.

Igår när jag fick besked om Alvins cert - så började jag störtböla av glädje och lycka!! Elsas vackra barn.... både Hilda, Hera o Alvin (Haddock) kommer säkert att gå långt.... å det skulle säkert Pufflan också gjort om det inte vore för den där knicken... Men hon är världens vackraste och härligaste hund. Å så har vi fått tillskott av en riktig liten sötnos i Ella, som säkerligen kommer att växa upp till en skönhet hon med. Hon har ju att brås på - om vi säger så!! Härlig det är hon.... med råge!! Å mycket bra psyke - precis som Pufflan har. Trygga, stabila och fina hundar - det är a o o, men det vore ju kul med en titel också!!   ;)

Kram