Vilken pärs!!

Idag, som de flesta dagar, blev det sovmorgon här hemma. Det är svårt att sova när man har hela sängen full med små liv, som prompt ska ligga där jag ska ligga. Gäler både två- och fyrbenta. När Roger kom hem så var vi som vanligt: tre människor o två hundar i sängen! Men, vi får ju skylla oss själva. Det är vi som har låtit fyrbeningarna vara där från första början!

Hur som helst, så kommer jag inte riktigt ihåg vad som hände på förmiddagen. Antagligen inte så mycket... Wille o jag skjutsade in Isak till sin hockeyträning. Nu ska han vara hos sin mamma igen i ca en vecka innan han kommer åter. Jag saknar honom faktiskt... Han har blivit så stor o klok o lugn som en filbunke. Men jag tror att han tar på sig papparollen när grabbarna är där... vilket kanske inte är så bra. Det inträffar ju bara varannan helg, så det kanske inte är så farligt.

Efter det, så for Wille o jag till Ö&B där jag bl a köpte en påse grisöron till vovvarna, å så lite annat smått o gott. Sen var det dags för Pickaboo o lördagsgodis. Sen styrde kosan hemåt. Roger hade precis vaknat när vi kom, vilket var rekord i sova för hans del. Han jobbar ju natt, så här innan semestern. Jag drabbades av akut trötthet så jag la mig på sängen, medan Roger hade ansvaret för vovvar o ungar... Det brukar ju normalt inte hända något - men idag gjorde det så... Jag hann nog aldrig riktigt somna, bara slumra lite, när Roger kom in i sovrummet med en dålig Ella. Jag fattade ingenting, förrän jag såg henne. Hon mådde illa, för hon slickade sig mycket om munnen å så svalde hon ideligen, ideligen. Jag masserade lite på halsen samtidigt som jag kände om det var något som fastnat där. Magen såg däremot väldigt konstig ut... som om en liten valp hade ätit lite för mycket hårdsmält... som ett par grisöron!! Det gick som kramper i hela magen o hon pustade o frustade o visade att hon hade riktigt ont... Jag är inte så duktig på hundars sjukdomar (därför har jag köpt en bok) eftersom mina vovvar för det mesta varit väldigt friska. Men jag gick på tanken: Kolik - å med hästar som har kolik tar man långa promenader å hästen får absolut inte lägga sig ner... detta gick ju inte att motverka med min lilla valp, men vi gick en liten sväng runt huset, för jag ville se om hon helst kunde bajsa. Efter en stund kom också ett stort lass... det var ju skönt. Men smärtan kvarstod - så vi fick ringa ett antal samtal till Strömsholm o den "lokala" veterinären. Vi har ju Falu Djursjukhus ca 50 min väg härifrån o de har en jourhavande veterinär... De gav oss alla lugnande besked... Jag var övertygad om att vi skulle få åka iväg o lägga in henne... Men mycket riktigt så släppte allt efter ca 1,5 timme. Men jag o Roger var ordentligt oroliga ett tag. Hundar har ju en oerhörd smärttröskel, så att hon darrade, gick av o an, o hade krampsmärtor - gjorde oss rädda.... oerhört rädda...

Hon fick en halv portion mat till middag o har nu på kvällen fått majsvälling med några kulor i. Det har gått bra o hon mår precis som vanligt. Nu väntar jag bara på att lilleman ska somna, så att jag kan gå en liten promenad med flickorna igen. Annars brukar jag släppa ut dom på gården, men jag vill nog gå en sväng för tarmarnas skull. Vovvarna har dock lekt o sprungit runt här på kvällen, så de är nog OK.

Efter en så´n här pärs blir jag helt slut. Det är som att blåsa ut ett ljus. Jag är ju ett känslomässigt freak, som gråter för ingenting.... å blir rädd när mina nära o kära är sjuka... När Wille var liten o gjorde lite udda saker, som när han fastnade med huvudet i vårt vinställ - så höll jag på att tuppa av - jag klarar inte av det!! Tur att Roger har styr på sina känslor o kan lugna mig o alla andra familjemedlemmar. Allt detta kan ju bero på att jag är lite känslomässigt slut i kroppen o trött.... Men det är en annan lång historia - som har satt spår i oss alla.

Vår lilla Ella.... Puff var lugn hela tiden - hon kanske visste att det inte var något att oroa sig över.

Nu håller min lillponke på att somna, tror jag... Grabbarna sitter o kollar på TV o käkar snacks.

Vi kanske hörs imorgon!

Hädanefter så får vovvarna dela på ett grisöra - för det kan ju hända att Pufflan lämnar sitt till sin "lillasyrra" som hon gjorde idag - å det får ju sina konskvenser...

Om Ella har lärt sig något? Tror inte det - hon är ju trots allt en för alltid hungrig BORDERTERRIER!

Kramiz


Bild från när Gilla o Thomas var här för ett par veckor sedan...