Festförberedelser o klimakteriebesvär

Halloj!

Nu var det några dagar sedan jag bloggade... men det har liksom inte funnits tid. Idag har jag hunnit med mycket. Vi ska ha fest med jobbet på fredag, som Carola o jag är festfixare till. Så på förmiddagen gjorde jag efterrätter till hälften av gänget, 32 st av något som jag inte kan skriva här... ifall att någon på jobbet läser, hihi... Sedan åkte jag in till Skogsbo o hämtade upp Carola. Vi for ner på stan för att köpa lite grejer som behövs för att anordna en fest. Köpte också en present till Roger som fyller år på torsdag. Nu har han bara 5 år kvar till 50!

Till festen är arbetskamrater med respektive bjudna - eller bjudna - de får betala 200:- /person eftersom vi fixat kock som lagar mat, ett band som spelar, diskjockey med önskemusik, efterrätt, kaffe, vin/öl till maten. Idag har vi ordnat med skjuts till de som vill också. Galtholmens MC har en limosine som vi får låna och sedan ställer min älskade systerdotter Josefine upp o kör våran Chrysler. Naturligtvis ska vi ta en smärre summa för att skjutsa hem folk. En del bor ju några mil härifrån.

Willeplutt ska sova hos farmor o farfar o snälla goa Johan ska vara hemma med vovvarna. Det känns tryggt. På lördagen ska vi ju städa också... så det gäller att inte vara alltför rund under foten på fredag. Men det ska bli så himla skojigt!! Jag tror att karlarna (det är ju mest fruntimmer på vår avdelning) dvs respektive, nästan ser framemot det mest. De säger att de aldrig har fått vara med på någon fest tidigare o en del har ju jobbat på Avesta Lasarett i 20-30 år!! Så det är ju på tiden om vi säger så!! Carolas gubbe Anders o min älskling ska jobba, för att få det att flyta för vår skull. Det kallar jag att ställa upp. De har ju också varit med i planeringen.

Jag ringde till barnmorskemottagningen idag också för att höra vad man kan få för hjälp mot klimakteribesvär... det är faktiskt väldigt jobbigt! Den här dagen har dock varit ganska bra, inte så mycket vallningar, däremot sömnbesvär. Har varit vaken sedan kl 04 i morse, då hämtade jag Wille som låg o ropade på mig. Sen kunde jag bannemig inte somna om.... men jag fick iaf ligga o svettas o vila..hehe. Jag frågade mamma häromdagen hur länge hon hade det så där, men det skulle jag ju inte ha gjort, med tanke på svaret: - Ja, sådär i 10 år, var hennes svar! Va tusan!! På något vis, så känns det som att livet liksom har tagit slut. Nu går allting bara neråt... eller rättare sagt utför... Vet inte ens om det är skönt att slippa mensen... Nu har man helt plötsligt blivit klimakteriekossa!! Tror inte att mitt humör har blivit så försämrat... än, kanske jag ska säga. Ont i den förbaskade höften har jag också. Men nu får det vänta länge innan jag tar en injektion igen... det gjorde ju så himla ont! Hursomhelst, så var det inte mycket de kunde göra för mig. Jag blev hänvisad till min husläkare... heter det verkligen så fortfarande?

Nåja... nu är det väl snart godnatt. Roger ska upp o jobba imorgon bitti. Själv jobbar jag kväll o sedan tidig morgon på torsdag - det ser jag INTE framemot!! Dessutom måste jag upp med Wille före kl 06. Trots att han är som en sol, så tycker jag så synd om honom.... det är hemskt att väcka honom när man hör honom snusa...

Just nu har jag två fyrbeningar som ligger o snusar i vår säng. Den ena ligger på mage med utsträckta ben o huvudet på en kudde - den andre ligger på sidan. De är för söta iaf! Mina älsklingar... de var ute med Roger när jag kom med bilen på gatan idag... o blev så glada! De känner ju igen bilen!

Förresten så höll jag på att köra över Wille idag... eller höll på - det var tur att jag lyssnade på min intution (6:e sinne). Han var ute o lekte med Linnea när jag skulle åka in till stan. Satte mig i bilen o plötsligt sa något till mig att om jag skulle backa, så skulle jag göra det sakta... naturligtvis så tittade jag bakåt men jag såg ingenting... sedan såg jag Linnea sitta o flina - men ingen Wille... då backade jag någon cm till o plötsligt dök han upp vid bakre sidorutan... Jag blev så himla arg på honom. Öppnade dörren o möttes av en flinande unge!! Kan inte bättra säga.. för jag blev ju så jäkla rädd!! Men han var däremot inte rädd!! Läste lusen av den lille plutten med de stora ögonen... talade om för honom att jag hade kunnat köra på honom o att han hade kunnat blivit dödad, men inte brydde han sig om det heller. Han sprang iväg o lekte vidare med den flinande Linnea... Ringde upp Roger o berättade vad som hänt. Han skulle gå ut o kolla vad de gjorde.

När jag kom hem så pratade jag med Wille igen o förklarade vad som kunnat hända. Han sa bara: - Men mamma, jag dogde inte!! Vilken tur att han tar det med ro... men jag skulle önska att han var lite mer försiktig... Nu får jag låta bli att tänka: Tänk om... Men om jag känner mig själv rätt, så kommer säkert tankarna till natten, när jag ska sova.

Det får bli mina sista rader för idag. Stressen jag kände i morse, är borta. Skönt att alla förberedelser är så gott som klara. Nu är det bara lite partypyssel kvar o det kan jag leva med!!

Kör försiktigt, för det är väldans halt ute på vägarna!!

Godnattkramar!!