Mamma....

Ännu en dag har gått.... en söndag med mycket tvättande, hängande, mammande, matlagning, handlande, promenader, skjutsande o hämtande, färgande o slingande, badande, bäddande, dammsugande.....

Roger har jobbat två dagar från 06-18, vilket innebär mycket jobb för den som är hemma. Vet inte hur många ggr jag hört ordet:mamma. Egentligen det vackraste ordet i världen, enligt mig, men det innebär också jobb och åtaganden, svårighet att säga nej, till saker man egentligen skulle vilja säga nej till. En liten fikastund med en annan vuxen, kan betyda oerhört mycket. Att ta en ensam promenad - men då funderar man bara på hur det går hemma.

Igår kväll mådde Wille illa, tror att han ätit för mycket lördagsgodis. Det innebar vakande och sedan kräkande.... vilket ledde till tvätt och att han fick sova med mig i vår stora säng. Roger fick lägga sig i Elias o Willes nya rum, eftersom han skulle upp så tidigt. Resten av natten sov Wille ganska bra, som tur är.

I morse vaknade han rätt så tidigt och ville gå upp på en gång och sedan dess har det gått i 100 knyck. Tror jag har tvättat 6 eller 7 maskiner, dammsugit x 2, städat toalett osv....

Felicia ville ha hjälp att göra slingor i håret och egentligen orkade jag inte det, men vad gör man inte för en flicka som är hur spänd som helst för att börja gymnasiet imorgon? Samtidigt med det skulle Wille bada och innan vi hann börja, så var han uppe och skulle ha kvällsmat.... Å när han ska göra något, så ska det ske på stört! Fast det har han efter både sin mamma o pappa.... Har hunnit med en liten vända i skogen också, med Wille och min kära mamma, som kom förbi på fika. Vi hittade 3 kantareller och 2 trattisar!! Hundarna fick stanna hemma, eftersom det är ganska mycket orm i farten, fortfarande.... Roger såg en i förrgår när han var ute och gick.

Är så trött i huvudet, så jag vet knappt vad jag heter.... Med det följer också dåligt minne... Nu följer en arbetsvecka, då jag jobbar 6 dagar av 7! Är bara ledig på torsdag.... Längtar redan dit!

Visst är det konstigt i livet? Att man ska behöva jobba så himla mycket för att ha råd med det man vill ha? Tiden med familjen och barnen då? Som man egentligen vill ha, men inte orkar med, för att man ska jobba!! Jag är verkligen väldigt glad över att ha ett jobb, för jag älskar mitt jobb, men om man filosoferar kring det, så går det liksom inte ihop? Fast jag tycker också att jobbet kan vara ett andrum, för det kan vara skönt att slippa all tvätt, stress, handlande och sån´t. Det är jättekul (not) att komma hem från en slitig dag på jobbet och det första man får höra är: -När blir det mat? Vad blir det för mat? Då är det skönt när Roger är hemma och vi kan hjälpas åt med alla sysslor. Han tycker likadant....

Det låter som jag bara gnäller, men det måste man faktiskt också få göra!! Allt har en baksida och de som inte tycker att vardagen ibland är svår att få ihop, måste ljuga.

Tur att jag har hundarna.... annars skulle jag nog aldrig komma utanför dörren!!

Vips säger det, så är ungarna utflugna och man ser tillbaka på det här som en fis i vinden.... Min egen mamma har totalt glömt bort hur jobbigt det kunde vara när vi alla bodde hemma.... Och då kommer man att längta tillbaka till just det här.... för det är väl samtidigt det som är glädjen och den villkorslösa kärleken??

Wille kan säga och säger varje dag: -Mamma, vet du en sak? -Ja, vaddå, frågar jag. -Jag älskar dig! säger han.... då svarar jag förstås:-Jag älskar dig med min lilla guldklimp!! (Med ett stort leende på läpparna!)

Mamma=kärlek, eller hur?? Vilken himla tur jag har som har så många ungar!!

Puss o kram till alla goa´bloggare!! Älskar att läsa Era inlägg! Det är ju också en typ av kärlekshandling!